Vad är det med mig & bilar?

Beckis + Yoga = SANT
Beckis + Bilar = INTE sant!


Relationen är, så att säga, ytterst frostig, vi är i osynk, vi ogillar varandra skarpt, vi skall inte umgås mer på ett tag... Kombinationen bilar & Beckis går helt enkelt inte ihop! Hör bara vad som hände igår:

Min "bildag" började med något riktigt otrevligt - bilfönsterskrapning. Har man inte straffats tillräckligt genom att behöva gå upp (och ut) före det blivit ljust? Skall man dessutom behöva frysa fingrarna av sig på kuppen? (Köper inte upplägget alls!) Hur som helst var det bara att "bita i det sura äpplet" och sätta igång (dresskoden tunn skinnjacka och nada vantar är inte att rekommendera när det är 6 minusgrader och frost ute). Jag slet som ett djur med min nyinförskaffade rosa skrapa (vilken visade sig vara mer snygg än bra) och resultatet blev, i ärlighetens namn, kasst. Var konstant orolig för att jag repade rutan när jag gick loss likt jag gjorde (åt diverse olika riktningar med varierat tryck i handen) men när jag kom till jobbet lugnade Jens mig med att det är nästintill omöjligt att repa bilfönsterrutor med en plastskrapa. Hoppas han har rätt för rutan liknade mest en zebra efter min behandling och ser fortfarande inte helt återhämtad ut...

På vägen till jobbet blev jag nästan nerprejad av en lastbil (!) vars rumpa stal mitt körfält (?) under en sväng! Får de göra så? Upprörande! När jag beklagade mig inför mina arbetskamrater och dramatiskt deklarerade att "man borde förbjuda lastbilar" påpekade Jens, på ett sofistikerat sätt, att det inte var så smart sagt. "I sådana fall skulle du inte ha något jobb Rebecka - vi lever ju på att sälja lastbilsdäck." Ooops, tänkte inte på det...

17.50 var det dags för (en mer än efterlängtad) yoga på Ullevi och jag bestämde mig för att verkligen åka i tid för att ha god marginal och undvika stress. Jag startade 17.00 hemifrån. (För den oinvigde bör poängteras att det, kortaste vägen, tar max en kvart ifrån mig till stan.) Som vanligt tog jag vägen via korsvägen (se "Alla vägar bär till Korsvägen") och efter viss köbildning vid såväl korsvägen som Scandinavium (där det tydligen var några "Indianer" som spelade) kom jag äntligen fram till Ullevi. Då inser jag mitt stora misstag - jag har åkt till FEL Ullevi! Nu stod jag som ett fån utanför stora Ullevi men Sportlife ligger ju i (nya) Gamla Ullevi! H-lvete, nu börjar det dessutom bli ont om tid!

Till min stora förskräckelse kan man inte svänga vänster (vilket vore det optimala för att hamna rätt) utan jag tvingas ta höger och gissa vart jag (motvilligt) är på väg? Just det, mot påfarten till motorvägen - PANIK! Med andan i halsen slänger jag mig av vid Gårda och på något märkligt sätt hamnar jag vid korsvägen igen! (Min tes att "alla vägar bär till korsvägen" är alltså korrekt!) Nu är det extremt brådis men jag lyckas ta mig genom hela stan (via berzeli och heden) för att slutligen parkera utanför NyaGamlaUllevi prick tio i sex. (Inte konstigt att man blir förvirrad - hur kan man döpa en byggnad till "nya" och "gamla" i samma namn när det dessutom finns en "stora"?)

Tokspringer in (hinner - såklart - bli dränkt av ett skyfall på den korta vägen) och kastar mig in i salen. Hjärtat rusar och jag drar en "förlåt-att-jag-är-sen-men-jag-har-just-fått-körkort-förklaring" vilken avbryts av en applåd (?!). Klassens deltagare tror alltså att jag tagit körkort idag... Erkänner att det var ett tag sedan men att kombinationen bilar och Beckis fortfarande inte riktigt går ihop. Alla skrattar och sedan kör vi igång.

Klassen var fantastisk! Tack FINASTE Ulleviyogisar - ni räddade min dag!


Ta hand om Er!/ Beckis


Ps Vågar jag tillägga att jag fick vattenplaning på vägen hem... Grymt läskigt! Ds