En midsommar(mar)dröm

Sötaste midsommartösen


Titt ut, någon här?


Midsommarhelgen har varit av skiftande karaktär - mestadels alldeles underbar men stundtals outhärdligt jobbig. Det sistnämnda hänger definitivt samman med Estelles trotsålder men låt mig börja med det drömlika:

Igår slog min lilla ängel upp sina blå klockan 05.35. En härlig tid att påbörja sin midsommarafton;) När vi vid lunchtid åkte till mormor och morfar kändes det som jag varit vaken ett liv med det var bara att bita ihop och förbereda sig på en lång dag/kväll. Väl på plats möttes vi av moster Lisette, morbror Bosse och ett strålande glatt värdpar - beundransvärt med tanke på att mammas ankel mest liknade en tennisboll (trots att hon inte stukat den) och pappa precis upptäckt att ngn snott hans nya Audis två ytterbackspeglar. (De hade snyggt och prydligt skurit av alla elledningar - de hängde som en liten färgglad bukett ifrån sidan av bilen - och sedan lossat på speglarna. Vad är det med folk? Har de ingen bättre för sig?) När vi satt i solen och drack vin/öl och mumsade nötter insåg vi att vi inte kunde blunda för mammas fot längre. Senast härom dagen hörde jag en skrämmande historia om en blodpropp som vandrat ifrån benet till hjärnan skrämmande fort och med detta i åtanke "tvingade" jag mamma att åka iväg till Cityakuten.

När hon och moster kom tillbaka kunde vi alla andas ut - överansträngd fot (mamsen går hellre än vad hon kör bil), ingen propp. Puhh, mamma var alltså frisk och midsommaraftonen var räddad. Efter en snabb sillunch begav vi oss (eller snarare delar av oss då "gubbarna", dvs pappa, Bosse och Micke, valde att stanna hemma och dricka öl) till Mossens midsommarfirande. Väldigt fint men var är allt folk tänkte jag när vi kom dit. "Oj, älskling, vi är nog lite sena" sade jag till Estelle när hon kollade sig omkring efter alla utlovade barn. "Jo, det kan man säga, sisådär 3 timmar", skrattade den enda personen som var kvar. Tidsplanering är kanske inte min starka sida men mammas fot var ju så att säga inte med i beräkningen. Det var bara att ta sitt "föräldraransvar" och dansa med Stellsan kring stången och skråla "moster Ingeborg", "koackackack" och "en slank hon dit". Nöjda över att vi åtminstone (till skillnad ifrån de manliga festdeltagarna) fått se stången begav vi oss hem för att skryta över hur fin den var.


Folktomt på Mossens midsommarfirande...


... men Estelle var lika glad ändå!


Gubbarna hade inte tid att lyssna då de var djupt engagerade i ett av min fars paradämnen - sjukvårdspolitik. (Under kvällen diskuterade de även Lex Maria, domedagsprofetior och den tekniska utveckingen genom åren. Härliga, lättsamma ämnen på en midsommarafton;) Vi lät dem fortsätta och dukade istället fram kaffe och kladdkaka med dajmgrädde. Inte för att skryta (då jag var upphovskvinnan till skapelsen) men vilken tårta! Gillar man choklad är detta bakverket med stort B. Till och med fadern min var nöjd och mumsade glatt i sig tre bitar (annat var det vid påsk när jag serverade morotskaka - då gav han den till hunden).


Midsommarmums


Strax efter fikat var det dags att börja steka köttet! Herregud, hur mycket mat går det att äta på en dag? Efter middagen godis i soffan. När "tres amigos" fortsatte i samma anda - dvs diskutera politik och samhällsfrågor - fick min mor till slut nog och sade: "Kan vi inte prata om lite vanliga saker!" Bra där mamsen! Efter hon satt ner foten småpratades det om framtidsdrömmar, trädgårdsbestyr och semesterplaner - betydligt lättsammare ämnen på en midsommarnatt. Apropå midsommarnatt så drömde jag faktiskt om Micke inatt:) Mycket bra tecken - vem vet, kanske han friar år 2052;)

Sammanfattningsvis en alldeles underbar dag med la familja - strålande väder, mat i mass och härliga diskussioner!

Vad är det då som varit mardrömslikt? Jo, min kära dotters humör. Jag har bara en enda fråga - varför kallas det för "treårstrots" när barn blir som förbytta redan när de är två år? Så alla "barnexperter" - SLUTA ljug!!! Treårstrots är nada jämfört med terrible-two!! Hur yttrar sig då detta fenomen? Jag skall ge er ett exempel:

Idag när vi skulle till Åsa, Henke och Ebbe på en spontandejt bestämde sig lilldamen för att det inte var aktuellt. Hon tokskrek (då menar jag så högt så det tjuter i öronen och hon nästan tappar andan) konstant i 45 minuter (jag repeterar - 45 minuter) och vägrade att sätta på sig såväl blöja som kläder. Nu tänker ni säkerligen "det är väl bara att sätta på henne kläderna?". Jag förstår att man kan tro det men jag skall berätta att det är fullkomligt omöjligt att hålla fast (än omöjligare att klä) en bestämd två-åring med en vilja av stål utan att skada henne. Vad gör man? Jag testade allt jag kunde komma på: kramar och lugnande prat fungerade inte, sträng röst och hot gjorde bara henne ännu mer upprörd. Inte ens mutor i form av glass kunde få henne på bättre humör. Till slut försökte jag med "avledning i form av rolig film trixet" men även detta triumfkort utan utdelning. Estelle pekade bestämt på "Prinsessan och grodan" men när jag satte i den i dvd:n viftade hon med armarna likt en stins och skrek "borta borta borta". "Deeen" snyftade hon och tog fram "Hitta Nemo". Ok, då testar vi den istället. "Borta borta borta" grät hon när hon såg den söta fisken och istället vevade hon upprört med "Prinsessan och grodan filmen" framför mitt ansikte. Jag blir T.O.K.I.G!

Efter denna urladdning vill jag avsluta med en "rolig" historia. När Estelle (efter ovannämnda utbrott) somnat av ren utmattning passade jag på att testa solterapi på vår altan. Ikväll, när jag smorde in mig efter duschen, såg jag belåtet att jag fått färg - både i ansiktet och på bröstet:) Härligt, tänkte jag och lät min blick vandra neråt... då ser jag att min mage har 1,2,3,4 ränder över sig. Konstigt, jag har ju inte använt ngn hålig baddräkt eller ngt annat skumt... Sekunden efter inser jag att det är mina hudveck (förskönande ord för fettvalkar) som är orsaken till detta vita då jag solat sittandes. Nu har jag alltså gått ifrån blekfet till flötrandig - halleluja! Imorgon är det jag som solar liggandes;)


Midsommarkärlek/ Beckis

Ljuvliga Birgitta Harald

Favvoklänning nr 1 ifrån helgens überbröllop
(Läs mina reflektioner över Vickan och Daniels kärleksfest nedan)


Ytterligare en utsökt stass


Ikväll tittade min skräddare och väninna, Birgitta Harald, förbi. Hon arbetar som skräddare på Gillblads så kanske är det en smula överdrivet att kalla henne för "min" men det känns väldigt lyxigt att ha en "egen" så jag brukar köra på den linjen;) Vilken kvinna! Med ett ständigt leende på läpparna och med sin nåldyna i högsta hugg tar hon sig an alla tänkbara (och otänkbara) projekt: Sy in en bh i klänning med bar rygg - inga problem. Ordna till malhål - piece of cake. Få en klänning att sitta som om den vore uppsydd just efter dig - Birgitta fix!

I min walk-in-closet har jag en särskild "Birgitta-Harald-låda" där jag lägger allt som behöver fixas till (Birgitta skrattade gott när hon fick vetskap om denna) och idag, efter vi ätit rostbiff/fetaost sallad och druckit vin (by the way hade vi bestämt oss för att ta ett glas vin men det slutade med tre), gick vi igenom dess innehåll: Ett par söndriga hängslen till mina grågröna hängslebrallor inköpta i Brno (japp, det finns finfin shopping i Tjeckien), en fjärilstopp med ett hål, Replayjeans i behov av upplägg och tre klänningar vilka längtar efter Birgittas ångstrykjärn. (Jag vet inte hur hon bär sig åt men klänningarna blir som nya när Birgitta stryker.)

Det kan ju låta oerhört lyxigt att ha sömnads/presshjälp men jag säger bara - vilken investering! Efter en "Birgitta behandling" känns kläderna som nya vilket leder till färre klädinköp. (Åtminstone i teorin;)) Med andra ord - man tjänar pengar på att ha en skräddare! Mitt tips - fixa en pronto! Men rör inte Birgitta Harald - hon är min;)


TACK LJUVLIGA BIRGITTA för all hjälp genom åren och för den bedårande sjalen jag fick i present idag! Du är helt fantastisk!

PUSS/ Beckis


Ps Mitt Vickan-och-Daniel-frosseri visste inga gränser i helgen - i fredags kollade jag på galaföreställning, på lördagen satt jag fastklistrad vid tv:n 18.00-01.30 och i söndags spanade jag in bröllopets "best of". Vilken ynnest att se alla utsökta klänningar (se Victorias obeskrivligt vackra feststass ifrån fredag kväll ovan) och framför allt att bevittna kärleken mellan kronprinsessan och prinsen. WOW! Sann K Ä R L E K !!! Vill i kärlekens namn avsluta med några bilder på personer jag håller varmt om hjärtat samt passa på att säga TACK och PUSS till alla bloggläsare. Ds




Min kärlek


Min älskade bror och jag (i en klänning som just nu är hemma hos Birgitta för uppfräschning:)


Morgondagens Vickan och Daniel?

Detox-diss

I tisdags kväll, efter att ha läst en mycket inspirerande artikel angående detoxens alla förtjänster, bestämde jag mig för att testa på denna välmåendemetod. Inte dricka alger och örtdrycker i tid och otid (det har jag för tjusiga smaklökar för) utan en "livsnjutar-detox" innehållandes:

* Frukt och grönt i mass - särskilt jordgubbar, hallon, annans och avokado
* Fräscha råvaror såsom skaldjur, fisk, tonfisk, kyckling och oxkött
* Vatten, fruktdrinkar och grönt te i alla dess former
* Små portioner pasta, ris och bulgur ("portion small" är ju en definitionssak;)
* Nötter & mörk choklad (en chokoholic behöver sin dagliga kakao-dos!)

Kanske inte helt förenligt med "detox-skolan" men, enligt mitt tycke, ett bra upplägg. Mina intentioner var goda (ett "nytt fräscht jag" att vänta) men hur gick det då?

Direkt efter mitt detox-beslut kände jag ett starkt behov av att "bunkra kroppen på carbs" och drog i mig en tallrik flingor med mjölk till middag samt 3 (inte 1 eller 2, utan 3!) cocosmunkar till efterrätt. Skyller helt och hållet på Micke som, tidigare under kvällen, köpt en låda munkar då han inte kunnat motstå en söt liten tjej som samlade ihop pengar till sin klassresa. (Typiskt honom att köpa godsaker när jag skall detoxa!)

Efter munkorgien bestämde jag mig för att "börja imorgon" istället! ("Klassiker", eller hur?!)

Dagen efter (onsdags morse) försov jag mig och i all hast (när jag försökte samla ihop mina jobbprylar, klä på mig och koka välling till Estelle på en och samma gång) slängde jag i mig en dubbel espresso med mjölk. H-elvete! Kaffe stod ej på detox-listan!!! Jaja, bara att ta nya tag! När jag (en kvart för sent) anlände till arbetet kom jag på att jag missat att äta frukost. Tur att det fanns bran flakes, mjölk och kaffe på kontoret! Shit - flingor stod ju på "nej-listan"! Ursäktade min frukost med "jag-försov-mig-och-jag-måste-ju-äta-någonting-argumentet" och beslöt mig för att ta revansch till lunch!

Gissa hur lunchen gick? Just det - åt pipan. Glömde liksom av hela "detox-grejen" när jag beställde paj, lime-pellegrino och latte. När jag sedan satt i solen och njöt av den hemmagjorda lax- och ostpajen skrattade jag gott åt mitt patetiska "detox-try". Möjligtvis skulle det fungera med följande tillägg:

* Kaffe i obegränsade mängder och självklart med mjölk i! (Man skall väl inte dö på kuppen?)
* Flingor till frukost (ni som läst mina tidigare inlägg vet att jag ÄLSKAR de små krispiga sakerna)
* Vitt vin och skumpa på fest (och kanske en och annan GT;)

Så där ja! Nu är vi överens! Skämt och sido - tror inte på olika kurer och absolut inte på dieter. Min teori är att man kan äta vad man vill så länge man gör det med finess (= 1 cocosboll och inte 3:) och rör på sig! Med andra ord:



Ät vad du vill, träna och må gott/ Beckis


Ps Avnjuter precis en stor latte med härlig skummad röd mjölk! Hej då detox! Ds

Ps2 Shopping hör ju, som vi alla vet, till livets goda. Ännu härligare blir det att shoppa loss om man gör det för ett gott syfte:) Igår inhandlade jag välgörenhetskonst på Rädda Barnens designshop och känner mig helnöjd:)


Tavlan som skall försköna min walk-in-closet

Confession time

Mina två tidigare bilincidenter (punkan och nära-skära-motorn-upplevelsen) kan jag inte ta på mig ansvaret för - punktering kan ju bero på vad som helst och drabba vem som helst (trots eminent bilkörning) och min kära mors underlåtelse att fylla på olja kan jag inte heller klandras för. Gårdagens händelse är dock svår att förklara bort...

Lätt stressad anländer jag till Landala torg med bil fem minuter före jag skall köra en core-klass. Tiden är (som vanligt) knapp då jag både skall hinna parkera bilen och byta om. Inte en ledig parkeringsplats i sikte så när som på en "ytte-pytte-plats" mellan två bilar. "Fickparkering är jag bra på", tänker jag optimistiskt och påbörjar min inbackning. Alldeles nyss var jag helt ensam men nu har det bildats en lång kö bakom mig (som ej kan köra förbi då jag blockerar körbanan) och dessutom kommer en strid ström av mötande trafik. Stresshormonerna ökar markant, jag försöker "snabbifiera" fickparkeringen och vad händer? Jo, efter en lätt duns (inget PANG, jag lovar) inser jag att jag backat in i bilen bakom. H-lvete!

Pga av alla bilar har jag ingen möjlighet att stanna och gå ut så jag kör vidare med planen att parkera och skynda tillbaka så snabbt jag förmår. När jag kommit iväg några meter ser jag i backspegeln två upprörda damer gestikulera vilt vid den påbackade bilen. "Måste stanna", "måste stanna" men VAR? Kör runt huset, ingen plats, kör in på en tvärgata, ingen plats... PANIK! Nu ser jag damerna komma springandes emot mig med mobilen i högsta hugg för att fotografera min registreringsskylt. Inte nog med att jag kört på någons bil nu tror de att jag försöker smita också! HJÄLP! Jag ställer bilen mitt i vägen, rusar ut och utbrister, med lätt panik i rösten: "herregud-förlåt-mig-skulle-aldrig-smita-men-jag-har-precis-fått-körkort-och-jag-hittar-ingen-parkering-vet-ni-vad-jag-kan-ställa-mig-förlåt-förlåt-jag-måste-spring-skall-ha-klass".

Hafsar ner mitt namn och telefonnummer på en lapp, hoppar in i bilen och ställer den på en "10-minutare" (struntar i om jag får parkeringsböter då min ekonomi, efter betalningen av den påkörda bilen, kommer vara förstörd för all framtid), rusar (med andan i halsen) upp till klassen, byter om på två röda, slänger mig in i salen, ursäktar min försening och drar i gång klassen. Av förklarliga skäl är jag rätt speedad så de minuterarna vi missade i början tar vi igen med råga:)

Har ännu inte fått ngt telefonsamtal ifrån bilägaren så nu håller jag alla tummar jag har att skadorna på bilen inte var så allvarliga... Please!


Till råga på allt elände skall Mollsan, mitt hjärta, flytta till Malmö:( Skall försöka att inte deppa ihop totalt utan tänka så här:

1/ Vänskap och kärlek övervinner alla avstånd
2/ Vi kommer ha kvalitetstid ihop när vi ses
3/ Jag får möjlighet att se vackra Skåne

Finaste Mollan - ta hand om dig och inta Malmö med storm! Älskar dig!

God natt/ Beckis



Molle & jag

Hon SOVER!

Igår gick min söta brorsdotter Nora ut ettan och mamma, pappa, Estelle och jag åkte till Bagaregårdens kyrka för att njuta av sång och musik. Skolavslutningen var väldigt fin och Norisen klarade sin uppgift - att spela fiol - galant. För mig gick det sämre - jag hade, dagen till ära, klätt mig i hellång sommarklänning (nu snackar vi ända ner till marken) och varje gång jag böjde mig ner för att lyfta upp Estelle (vilket jag typ gjorde femtioelva ggr då hon var på sitt allra busigaste humör, rymde konstant och oavbrutet försökte springa upp på scenen) trampade jag på fållen alternativt snubblade till. Det knakade en hel del i klänningen så jag antar att min Frankrike-stass numera är mer söndrig än hel (har ej vågat kolla efter ännu). Brorsan påminde mig retsamt om att jag aldrig varit särskilt bra på att klä mig praktiskt. (Vilken förolämpning, förstår inte vad han menar;)


Min svart/blommiga sommarklänning - ett minne blott
(Bilden är tagen i Cap d'Agde förra sommaren)


När vi efteråt satt och fikade hemma hos brorsan och Marie (mackor med ost och gudagod hemmagjord rabarber- och jordgubbsmarmelad) kläckte Micke (som anslutit lagom till fikat) ur sig att vi borde åka till IKEA. "Är han inte klok!", tänkte jag. "Har han glömt att det höll på att bli skilsmässa förra gången vi var där?!" Efter viss övertalning (infattande det-blir-väl-härligt-att-få-klart-hemma-argument) gav jag med mig och vi drog iväg.

Estelle somnade i vagnen precis när vi skulle gå in och jag tackade min lyckliga stjärna. Äntligen lite shopping i lugn och ro! Då dyker Lotta, Ammy och Allan Lekander upp i ingången och säger glatt "HEEEJ"! Jag hälsar viskande och när Lotta närmar sig vagnen för att titta till Estelle väser jag blixtsnabbt: "Hon SOVER!" Inget vidare trevligt bemötande men när jag insåg att Stells låg helt oberörd i vagnen och sussade slappnade jag av något och kunde bete mig som folk igen;) Lotta - så himla gott att se dig! Hoppas du kan förlåta en stressad IKEA-frustrerad väninna?!

Vårt IKEA-besök gick som en dans 2/3 delar av tiden (= när Lillgumman sov). Sista tredje delen liknade mest en knasig fars. Stellsan bestämde sig bl a för att bli en nakenfis mitt bland alla lampor. "Vajm" sade hon och började plocka av sig det ena plagget efter det andra. "Gud, hjälp mig", tänkte jag och letade efter hennes kläder samtidigt som jag försökte hindra henne från att välta ner nyinkomna smålampor i lime-färgat glas.

Efter mutning (I love!) i form av duon kokt korv och mjukglass lyckades vi få ner henne i vagnen och kunde avsluta våra inköp. Ännu en härlig kaosartad IKEA-tripp till ända. Men - jag ger inte upp - en dag kommer jag och IKEA finna harmoni!

Gårdagen avslutades med yoga vilket var precis vad jag behövde.


Namaste/ Rebecka

Ps Avslutar med en bildkavalkad ifrån förra helgens soliga studentfirande. I Götet har det regnat konstant sedan dess men kom ihåg – ”efter sol kommer regn”! Ds


Nettan & Sara myser


Jag älskar dig Mamma!


Söta sessorna (tillika kussarna) Vickan & Sara


Sommarfräsch moster


Dagens huvudpersoner - studenterna Sara & Alexander

Fest i dagarna 3

Hoppade (nåja hasade) mig ur sängen vid tio-tiden och kände mig hyfsat fräsch trots osunt leverne i dagarna tre men ack vad jag bedrog mig. När jag fixade till Stellsans välling (=skakade samman vatten och pulver) upptäckte jag till min fasa den ytterst otrevliga huvudvärken som de små handrörelserna utlöste. Vart kom denna cementhjälm ifrån? Kan det ha ngt med att jag och Åsi delade en Magnum-Möet (!!!) igår? Kanske lite;) "Livsnjuteriet" började redan i torsdags:

Estelle och jag åkte in still stan (lugnt och skönt med en två-åring med spring i benen på en 185 grader varm buss;) och mötte mamma/mormor. Efter en snabb shoppingtur (blev så kär i en färgglad sommarstass att den åkte på direkt) drog vi vidare till Liseberg för att krama kanier (Elles nya "läskigt-men-ändå-mysigt-grej"), ta lotter (och vinna en docka på första försöket), äta glass, åka farfarsbilar 2 gånger (Stellsan hade nog gärna åkt 22 ggr) och såklart utforska nöjesparkens krusellutbud. Lilldamen kunde inte bestämma huruvida hästen, svanen eller elefanten var bäst att rida på så hon testade alla under turens gång vilket inte var helt poppis. "Barnen måste sitta stilla" hördes det ifrån högtalarna. Oops!

Sedan var det dags att pussa mina favvotjejer "hej då" och gå (eller rättare sagt trippa men tanke på mina nya 12 cm high-heels) till Bergakungen och möta Åsi, Molls, Cicci och Brilan. Före bion avnjöts en halstrad tonfisk och ett glas vitt i solen. Det är vad jag kallar vardagslyx! (Redan här började således mitt intag av diverse goda men huvudframkallande drycker;) Filmen var brudig, härlig, glittrig, galen, överdriven (man går inte på marknad i galastass eller ligger i soffan och slappar i en 200 000 kr klänning, eller?;) och rolig - med andra ord, en rikitg pärla! Kvällen avslutades, i sann Sex And The City anda, med en passion-daquari (mumma!) på Heaven 23. I like!


Brilan, Cicci, Åsi och jag på biorestaurangens uteservering


Fredagen var en fröjd! Först ett besök hos Malin, Roger och bedårande Greta (3 mån) i deras hus i Orreviken (Onsala) och sedan studentfest med hela tjocka släkten. Dejten hos Blomqvist/Jonsson var minst sagt intensiv - vi hann ha kramkalas, öppna presenter, dricka (och spilla ut) kaffe, överkoka välling och sabba Stellsans sprillans nya dojor (gumman plumsade rakt ner i ett dike och hade lervälling till vaderna) inom loppet av 50 min. Not bad! (Malin - ledsen att det blev så stressigt men det var underbart att ses och att äntligen få pussa på GulleGretis!) Studentfirandet (för mina kusiner Sara och Alex) inleddes med sång/bus/skålande på Lindälvs gymnasiets parkeringsplats i Kungsbacka och efterföljdes av kalas i moster Lisettes trädgård i Gottskär. Tillbaka till Onsala för andra gången alltså men det var det mer än väl värt! Festen var supermysig - solen sken, mat och dryck i överflöd, barn och hundar lekte på gräsmattan och studenterna var på topp! Kunde inte bli bättre!

Igår kulminerade festligheterna med skumpafest (åtminstone för min och Åsas del) hemma hos Åsa & Henk. Som vanligt blev vi bortskämda med fantastiskt god mat och härligt sällskap. Vi hade med oss en Magnum-Moët till värdparet i försenad födelsedagspresent och vad händer? 1/ Den öppnas, 2/ Den tar slut. Det var ju inte riktigt meningen (ganska ofint att dricka upp presenten man nyss givit bort) men när Åsi insisterade kunde man ju inte tacka nej. För som vi alla vet - "det är roligare att säga JA än att säga nej". (Måste dock erkänna att jag mer än gärna sagt nej till dagens skallebonk!)


För glamourens skull (helg som det är) avslutar jag kvällens blogginlägg med ngr vackra bilder på min undersköna svägerska som just nu är i Paris och modellar.

Ha en fin vecka!/ Beckis

Mitt liv är en fars!

Mitt liv är som en halvgalen, helkaotisk, men härlig, fars. Häng med:

I lördags kom jag och min sambo på den eminenta idéen att åka till IKEA. Så här i efterhand har jag förstått att man inte åker dit på helgen om det inte är absolut nödvändigt då ALLA helgpiffar sina hem vilket leder till gigantiska köer i såväl restaurangen som i kassan. Hur som helst åker vi dit, glada i hågen, med inköpslistan i högsta hugg. (Jag ÄLSKAR listor – finns det ngt bättre än att först skriva upp vad man t ex skall inhandla och sedan stryka sak efter sak allt eftersom prylarna trillar ner i varukorgen?! För att inte tala om välbehaget att bocka av på ”fixa-listen” – livsnjuteri i ädlaste form:)

Till en början flyter allt på strålande bra och vi gör såväl planerade som spontana inköp. (”En sådan här behöver vi!”, ”Den här var väl fin?!”) Stellsan är rejält trött och efter att ha skruvat på sig konstant i vagnen sedan vi kom fram är hon nu mycket nära att somna. ”Yes!”, tänker jag, ”underbart, då kan hon sova medan vi i lugn och ro shoppar resterande saker!” Då säger familjens andra barn (som är typ 2 m lång och 110 kg tung): ”Jag är hungrig”. Jag frågar lite lugnt och fint om vi inte kan vänta att äta en stund eftersom Stellsan är supernära att somna”, ”NEJ, jag är hungring nu!” FINE – in på restaurangen och sedan bryter kaoset ut. Lilldamen vägrar att sitta både i vagnen och i matstolen. Att äta (trots mutor såsom chokladmousse och gurka) är det inte tal om och sömnbehovet är tydliggen som bortblåst. Måltiden blir allt annat än harmonisk… Först slänger Micke i sig 72 köttbullar – jag skojar inte, beställer man ”en stor köttbullar” på IKEA får man sannerligen bekänna färg gällande ätarkapacitet – för att därefter springa efter Elle medan jag ”avnjuter” bamba-lax. Här måste jag utfärda ett varningens tecken! Om du skall äta på IKEA – kör på meatbollsen eller varmkorv med bröd, välj för allt i världen INTE lax! Fullständigt oätlig!

Därefter eskalerar virrvarret – Stells, som nu är mer än övertrött, vägrar att gå åt ett håll utan springer hitan och ditan samt klättrar upp på allt som går (och inte går) att klättra på. Jag är nära ett sammanbrott och skyller ALLT på Mickes aptit. Micke i sin tur anser att jag är en ”surkärring” och menar att kaoset inte har ngt med hans matpaus att göra. Medan vi tjatar om vem som har rätt och fel somnar en svettig och utmattad liten tjej i sin vagn… Vi tar oss samman, konstaterar att det inte finns ngt att bråka om, slutför våra köp och lämnar IKEA 5 timmar (!!!) efter vi kom dit!

När vi ändå är inne på kaos… Inte mindre än tre bilrelaterade olyckor har inträffat på en vecka – en punktering, en ”nära-att-skära-motorn-upplevelse ” och ett styr- och bromsservohaveri . Förra måndagen fick jag punka på mammas bil – plötsligt hördes ett starkt PANG och därefter slängdes jag kraftigt åt höger. Som tur var hamnade jag på en busshållplats och inte i diket eller i en annan bil! Är väldigt glad att Micke ”the handy man” var med – byta däck är inte riktigt min grej! Nu i måndags hade jag (återigen) lånat mammas bil för att ta mig till stan för att köra klass. Jag var lite nervig (efter punkteringsincidenten) men när jag nästan var framme vid Landala pustade jag ut. Det skulle jag inte ha gjort! Vid Scandinavium börjar bilen tjuta och på instrumentbrädan lyser fyra stora bokstäver – STOP. Det var bara att slänga sig in till kanten, parkera bilen, skriva en ”förlåt-att-jag-lämnar-bilen-här-men-den-är paj-lapp” och kuta upp till Landala. Det visade sig att min kära mor inte fyllt på olja NÅGONSIN! (”Det gör de när bilen är på service” var hennes försvar – hilfe, hilfe!) Efter afroklassen hoppade jag in i en taxi och ringde Micke för att beklaga mig. Gissa vad han säger? (Han är i Tyskland på jobbresa.) ”Styr- och bromsservon gick sönder på vår bil idag så den går varken att styra eller bromsa…" Måndagar och bilar är tydligen ingen bra kombination för PvonZ! Förresten – tror ni jag fick parkeringsböter för ”mitt val” av parkering? Jajamen, bilar får tydligen inte stå på motorcykelparkeringar! Snålt/girigt/dumt tycker jag!


Kör lugnt/ Beckis

Ps1 I söndags var det Mors Dag och Estelle (=Micke) gav mig snyggaste skona i mammapressy. Tänk att vara så liten och ha så god smak:) (Tack mina ögonstenar!) Höga, sommarbruna, skinnsandaletter med (håll i er alla Montaz-fans) toffsar! Skorna är som hämtade ur "Sex & the City" och gissa vad jag skall ha på mig imorgon när jag går och ser filmen tillsammans med mina donnor?

Vill passa på att HYLLA MIN MAMMA som är den finaste och mer omtänksamma människan som finns – Jag älskar dig utan sans! Ds1


Sex & the City pjucks


Ps2 Idag – 2 juni – fyller min man år! GRATTIS ÄLSKADE MICKE! Pressy & pussar väntar när du kommer hem! Ds2