Förra torsdagen går till historien. Tyvärr inte alls på grund av alla härliga stunder utan snarare avsaknaden av sådana. Otur är bara förnamnet... Låt mig punkta ner eländet så förstår ni garanterat vad jag menar. Inga större problem att "finna 5 fel" nedan;)
I arla morgonstund lämnar jag Estelle hos dagmamman Helle och får instruktionerna att hålla mig nära och svara i telefon om hon ringer då det är första gången Lillgumman lämnas helt själv. När det har gått några timmar, och jag inte har hört någonting, börjar jag andas ut och bestämmer mig för att åka till Allum och shoppa. "Det tar ju enbart 15 min med buss", resonerar jag med mig själv och kommer fram till att detta måste räknas som "nära". Shoppingen går utmärkt (går loss på Polarn o Pyrets höstkollektion samt hittar en perfekt födelsedagspressy till Milla på Pondus) och därefter slår jag mig ner på "Paprika" för att avnjuta en god (och lugn) lunch. När jag njuter som bäst av min sallad tokringer telefonen (för att inte missa om Helle ringer har ställt in den på maxvolym = höööög signal) och, mycket riktigt, är det en förtvivlad dagmamma i luren. I bakgrunden hör jag en än med förtvivlad liten tjej och mitt "mamma-hjärta" börjar rusa. Helle säger att Estelle varit otröstlig jättelänge och att jag måste komma med en gång. Rusar ner till bussen men såklart kommer den inte på 20 min. Hoppar på en annan buss som tar mig halvvägs hem (inget smart val men vad gör man i akutsituationer likt denna?) och därifrån löper jag hela vägen. Trots att jag gör mitt yttersta för att skynda mig (=springer så fort så jag får både håll och blodsmak i munnen) har det gått 25 min sedan telefonsamtalet. Som tur var har Estelle lugnat sig lite när jag kommer fram men Helle påpekar att jag nog borde "hålla mig i närheten vid inskolning". Skamsen (med "jag-är-en-dålig-mamma-hatt" på huvudet) lunkar jag hem med en utmattad liten tös på armen.
Strax efter vi kommit hem ringer det på dörren. Det är vår granne Linnéa som vill leka med Estelle. Skönt, tänker jag, då hinner jag diska lite. När tjejerna smiter upp på andra våningen ropar jag efter dem i trappan: "Lek i Estelles rum, ni får inte vara på Mickes kontor!" En kort stund därefter hör jag granntjejen ropa: "Rebecka, Estelle målar Mickes dator". Jag vet inte hur fort jag kommer upp för trappan och väl inne i arbetsrummet ser jag en syn jag helst velat slippa - Stella uppe på skrivbordet med tipp-ex över hela sig samt ett vitt tangentbord. Helvete - brukar inte det vara svart?! Jajamen, "bildlektionen" har utan tvekan pågått en stund och tipp-ex flaskan är tömd. Hilfe hilfe! Bara att ta på sig "jag-är-en-dålig-mamma-hatten" igen! Samt pynta den med "och-en-dålig-sambo-blomma".
Micke var långt ifrån helnöjd med datorincidenten men ännu mindre glad blev han när jag kom hem (efter mitt afropass på kvällen) och matt konstaterade: "Jag blev påkörd på Berzeliegatan före klassen". Tro det eller ej men när jag bromsade in på grund av köbildningen framför dönade bilen bakom rakt in i mig med rejäl kraft. Hur otursförföljd kan man vara när det gäller bilar? Parkeringsböter, punktering, överhettad motor, påbackning och nu påkörd!!! Hur som helst tog damen i BMW:n på sig skulden helt och hållet så nu skall vi "bara" lämna in bilen för reparation.
Så här glad är jag när jag dansar afro... men inte när jag blir påkörd!
Helt slut efter dagen som varit bestämmer vi oss för att strunta i att laga middag och istället ta en äggmacka. Tror ni att två vuxna människor klarar av att koka ägg? Micke kokar upp vatten och när vattnet stormkokar lägger jag i äggen. Ooops, de skall ju ligga i vattnet från början för annars... just det, exploderar äggen. Varför äta en god äggmacka när man kan äta en torr brödbit med smör till middag? SUCK!
Som avrundning på denna "ljuvliga" dag skär sig Micke på en kniv ("på-gränsen-till-sy-djupt") och välter ner "tipp-ex-tangentbordet" ifrån hyllan där jag ställt upp det på tork. Halleluja!
Sammanfattningsvis:
Fel nr 1: Akuthämtning dagis
Fel nr 2: Tipp ex:ad dator
Fel nr 3: Trafikolycka
Fel nr 4: Misslyckad äggmåltid
Fel nr 5: Skärskada
Bonusfel: Dator i golv
Frågar mig bara - hur är det möjligt?/ Rebecka
Ps1 Torsdagen var, som sagt, kass men på fredagen gjorde solen återigen entré i mitt liv - dags för BodyBalance-utbildning i dagarna 3. Säger bara - WOW! Jag fullkomligt älskar träningskonceptet och blev småkär både i Kristin (Led Mills tjejen som med bravur höll i trådarna) och "min" BB-grupp. TACK finaste människor för oförglömliga dagar! Ds1
Det blev en och annan triangel i helgen:)
(Foto: SATS/Unn Tiba)
Ps2 Kan helt enkelt konstatera att min senaste vecka innehållit såväl toppar som dalar. Precis som det skall vara med andra ord:) Veckans absoluta höjdpunkt är ju såklart att Edith von Zweigbergk har landat på denna jord - Sötis, önskar dig all lycka! (Spana gärna in gullungen i mitt förra blogginlägg - ny familjemedlem.) Ds2
a.jpg)
