När vi övade gick allt så bra, så bra...
Att besöka Passcentralen med 2 sjuka kids är sannerligen ingen hit men vad göra när man måste för att hinna få passen i tid?! Inleder på sämsta tänkbara vis då vi, i hopp om kortare köer, beger oss till Mölndal. Väl där (efter vi lyft ur småtöser, barnvagn och diverse prylar ifrån bilen) möts vi av lappen "passcentralen öppnar kl 12". Vad?! Borde inte polismyndigheter ha öppet typ jämt? Bara att plocka in barn och pryttlar igen och börja rulla mot Stampen...
På Göteborgs passcentral (vid Stampen) tappar jag nästintill hoppet när jag tar kölapp nr 138 och inser att det är över 80 personer före oss. Dessutom har Lillan vaknat och båda flickorna börjar bli hungriga. Jag blir dock positivt överraskad och kommande två timmar flyter på förvånansvärt bra. Estelle sköter sig exemplariskt - "övar" framför fotoapparaten, mäter sig, ritar och läser - men i samma sekund som det äntligen är vår tur tröttnar hon. Big time! Fröken "jag-vägrar-lyssna-på-mamma/pappa-och-gör-som-jag-själv-vill" strejkar totalt och det krävs minst 10 fotoförsök före vi lyckas få ett godkänt kort. Hon grimaserar, blundar, sträcker armarna i luften... dvs allt annat utom det hon skall göra.
Efter pärsen med Estelle är jag så trött på hela grejen att jag godkänner ett fullständigt horribelt foto på mig själv. Kanske det fulaste fotot jag sett men vet ni?! Strunt samma! Jag skall ju bara leva med det i 5 år;)
Än så länge är läget under kontroll
Systrarna Bus börjar bli trötta...
Sovdax! Imorgon är en ny dag;)
God natt/ Beckis
Ps Är det någon som undrar hur det gick för Noelle? Strålande på första försöket. Och tur är väl det med tanke på "mamsens nerver";) Ds
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar