Allt som började så bra...
Mysfika med söttrion Lottis, Hellan & Stella
Min Dieu - vilken skräckupplevelse jag varit utsatt för idag! Efter en fullkomligt ljuvlig lååångfika i solen på Soho:s uteservering tillsammans med Brilan, Hellan & gullungen Stella (TACK Älsklingar!) begav jag mig för att hämta min bil i NK:s parkeringshus och åka hem. Lättare sagt än gjort...
Stoppar in samma kort i "avläsningsmogängen" jag använt när jag kört in och väntar på att bommen skall öppnas. Inget händer. Läser på displayen: "Rejected". Va?! Är detta ett dåligt skämt? Testar igen, igen och igen. Slänger ett getöga i backspegeln och då får jag PANIK på allvar... det är liksom inte en bil som står och väntar i kön som bildats bakom mig! Känner hur alla stressade bilförare (= de som vill hem och påbörja påskfirandet) blänger irriterat på mig.
Okey, vad göra? Till min lättnad ser jag "hjälp-knappen" på apparaten och trycker, ivrigt, in den. En trevlig ung man förklarar (självfallet i högtalartelefon) att det antingen saknas pengar på kortet (oops, kanske har jag shoppat lite mycket det senaste?) eller att kommunikationen med banken för tillfället ej fungerar. Får instruktionerna att sätta på varningsblinkers, lämna bilen, gå till biljettautomaten inne i p-huset, stoppa in det icke-fungerande kortet, sedan ett nytt betalkort och slutligen återvända till bilen för att återigen använda det obrukbara kortet. Jösses, fråga mig inte hur det hela fungerar! Det viktiga är ATT det fungerar...
Efter ovannämnda procedur och typ enmiljonsexhundratolv argsinta blickar drar jag en suck av lättnad när bommen framför mig behagar öppna sig. Tack goda Gud, jag är fri!
Så kan det gå, när haspen är på;)
Påskpussar/ Busan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar