Det är roligare att säga ja än att säga nej :): Del 1

Packning à la Fidde & Co

PvonZ:s bagage

Under skärtorsdagen intogs den franska huvudstaden av en härlig, brokig och smått stökig skara, närmare bestämt "storfamiljen ifrån Svedala" bestående av Herr & Fru Z, brorsan & family och kvartetten PvonZ. Påskresans första dag blev, likt resterande del av semestern, härligt intensiv och (som vanligt gällande vår familj) kryddad med "a little bit of drama" iform av incheckningsproblematik (hade missat regeln 1 väska/pers) och ett försvunnet halsband. Lite dramatik hör emellertid till! Tänk vad tråkigt livet skulle vara om allt ständigt flöt på enligt planerna... Skönt emellanåt, men trist i längden.

"Skall ni bosätta Er i Paris?", "Vi skall vara borta i 5 dagar, inte 5 år!" och andra lustigheter haglade över vår packning när gänget samlades på Landvetter flygplats. Kan hålla med om att det är relevant att undra hur 9 enheter bagage (5 väskor, 3 handbagage och 1 vagn) är möjligt för 2 vuxna och 2 barn, men låt mig förklara. Kläder (5 dagar à 2 ombyten/dag = 10 uppsättningar kläder/pers), vardags- & finskor, 1 paket blöjor, 3 paket våtservetter, 10 burkar barnmat, 5 burkar fruktpuré, välling, gröt, leksaker, filtar, vagn och ståbräda tar, så att säga, en del plats. Även om jag kände mig smått påhoppad av övrig familj, då jag verkligen försökt "hålla nere" packningen, måste jag ändå motvilligt erkänna att sisådär 120 kg bagage är något i överkant för en långweekend... Extra knäckande var att brorsan med familj, dvs 5 personer, hade lyckats klara sig på 3 väskor men alla är vi olika och dessutom har jag en stark karl som bär;)

Flygresan (vilken var Noelles första) gick som en dans! Likt en solstråle skrattade/flirtade hon sig igenom hela resan. Storasyrran var också på toppenhumör och växlade mellan att rita, leka med Barbie, sitta bredvid mormor och busa med kusin Astrid. Däremot blev jag riktigt upprörd över (ursäkta mig) en verklig "surkärring" till flygvärdinna. Hon var märkbart besvärad av alla barnen - oberoende vad de gjorde eller inte gjorde - och vid minsta stoj/skratt snörptes det på munnen. Då jag arbetat med service i hela mitt liv fullkomligt "kryper det i mig" när jag stöter på servicepersonal - vars viktigaste uppgift är att se till att kunderna/gästerna mår gott - som är totalt ointresserade av kundvård och att hjälpa människor. Högst medveten om att ett sällskap på 11 personer, varav 5 är barn i åldern 0-9 år, förmodligen inte klassas som "drömresenärerna" (utan "värstegänget") men det är fullständigt ovidkommande. Desto större anledning att försöka hjälpa till och underlätta! Dessutom skötte sig barnen fantastiskt men, det går liksom inte att komma ifrån att de är barn. Barn låter. Barn sitter inte konstant still. Barn skrattar/gråter. Air France borde skicka sin personal på charmkurs! Punkt. (Tilläggas bor dock att på hemresan var samtliga flygvärdinnor underbart vänliga så mitt uttalande gäller enbart personalen partiellt.)

Väl framme i l j u v l i g a Paris, incheckning på hotellet (vilket låg perfekt - mitt i centrala stan, ett stenkast ifrån shoppingdrömcentrat Les Printemps) och iväg på tidig middag. Fick i oss en 3-rätters meny på en närliggande restaurang före små & stora (lyckliga men trötta) stupade i säng vid 22-tiden.