Min nya kärlek

Ha, nu blev ni allt bra nyfikna va?! Jag har dock inget sensationellt skvaller att komma med (Micke is the one and only) men idag har jag, helt klart, hittat en ny kärlek i form av den LJUVLIGA träningsformen BODYBALANCE! Milla (nära vän och kollega sedan World-Class-tiden) och jag besökte Sportlife Örgryte för att testa härligheten tillsammans med förtjusande Åsa och charmiga Jim Berg. Vilken upplevelse! Yoga, pilates, dynamisk träning, seriositet och skratt i en enda skön mix. Under avslappningen påminde Herr Berg om "sättet du lever ditt liv lever vidare i evighet". Fin tanke tycker jag - är du kärleksfull mot andra kommer du bli ihågkommen som en person med stort hjärta, skrattar du mycket - minns alla dig så. (Han kanske inte uttryckte sig exakt men dessa ord men det är min tolkning:)

Vilken bra start på en toppenkväll! Efter passet åkte Millsan, Åsi och jag hem till Sävis och käkade ceasarsallad, mumsade tryffel och, framför allt, tog igen förlorad tid ("tres amigos" har inte träffats på ett liv) genom att skvallra om allt och inget. Stells och Ebbs kollade film och åt russin (jo, det är sant - de satt säkert stilla i en kvart!), dansade och levde rövare. Precis som det skall vara med andra ord - en blandning av kaos och mys!

När Stells framåt tiotiden självmant gick in i badrummet för att borsta sina tänder insåg jag att det var dags att "köra iväg" mina gäster. (Förlåt för mitt ofina sätt!) Ljuvliga Mills och Åsa - ler när jag tänker på er! (Och Milla - tack för Stellas toksöta present!)

Något jag inte ler åt är kommunaltrafik. Listen:

I tisdags skulle "Käcke-Becka" ta bussen in till stan för att köpa nya skor till Lilldamen. (Oops, det blev visst två, ett par Italienska Geox och ett par ifrån danska Bundgaard;) Ditresan gick som en dans och jag överöste såväl bussresan ("bara 17 min restid - fantastiskt!") som duktiga Estelle (hon satt stilla i vagnen hela vägen) med beröm. När vi skulle hem var det dock andra bullar... Gumman var urless på stanvistelsen i allmänhet och på vagnen i synnerhet - hon vägrade att sitta, bli buren eller gå (och visade tydligt detta genom att helt enkelt lägga sig raklång mitt på Avenyn och vägra fortsätta). Jag fick "tvångsbära" henne hela vägen ifrån Haga till Heden där vi skulle ta bussen hem. (För er som ej testat denna metod kan jag berätta att ett barn som inte vill bli buret är tuuungt. Det gäller även att se upp för diverse sparkande armar och ben.) Väl framme pustar jag ut när jag ser att bussen skall komma om 11 minuter. Men när tiden är inne lyser bussen fortfarande med sin frånvaro.... 11 minuter blir till 22 som blir till 33... Vad i h-lvete har bussj-veln tagit vägen? Och om jag av någon outgrundlig anledning har lyckats missa buss nr 1, varför kommer inte nästa? Stellsan är helt klart missnöjd (vare sig Nalle-Puh-tidning eller glass kan rädda situationen) och dessutom behöver hon en ny blöja. PANIK! I upplösningstillstånd ringer jag Micke som, likt en räddande ängel, kastar sig i bilen. 20 min senare är vi på väg hem men bussen har fortfarande inte dykt upp... Vad kan vi lära oss av detta? Att min teori - lita aldrig på kommunaltrafiken - stämmer. Promenad, bil eller taxi får det bli hädanefter!


Natti, natti!/ Beckelina


Avslutar med en bildserie på mitt busfrö