En midsommar(mar)dröm

Sötaste midsommartösen


Titt ut, någon här?


Midsommarhelgen har varit av skiftande karaktär - mestadels alldeles underbar men stundtals outhärdligt jobbig. Det sistnämnda hänger definitivt samman med Estelles trotsålder men låt mig börja med det drömlika:

Igår slog min lilla ängel upp sina blå klockan 05.35. En härlig tid att påbörja sin midsommarafton;) När vi vid lunchtid åkte till mormor och morfar kändes det som jag varit vaken ett liv med det var bara att bita ihop och förbereda sig på en lång dag/kväll. Väl på plats möttes vi av moster Lisette, morbror Bosse och ett strålande glatt värdpar - beundransvärt med tanke på att mammas ankel mest liknade en tennisboll (trots att hon inte stukat den) och pappa precis upptäckt att ngn snott hans nya Audis två ytterbackspeglar. (De hade snyggt och prydligt skurit av alla elledningar - de hängde som en liten färgglad bukett ifrån sidan av bilen - och sedan lossat på speglarna. Vad är det med folk? Har de ingen bättre för sig?) När vi satt i solen och drack vin/öl och mumsade nötter insåg vi att vi inte kunde blunda för mammas fot längre. Senast härom dagen hörde jag en skrämmande historia om en blodpropp som vandrat ifrån benet till hjärnan skrämmande fort och med detta i åtanke "tvingade" jag mamma att åka iväg till Cityakuten.

När hon och moster kom tillbaka kunde vi alla andas ut - överansträngd fot (mamsen går hellre än vad hon kör bil), ingen propp. Puhh, mamma var alltså frisk och midsommaraftonen var räddad. Efter en snabb sillunch begav vi oss (eller snarare delar av oss då "gubbarna", dvs pappa, Bosse och Micke, valde att stanna hemma och dricka öl) till Mossens midsommarfirande. Väldigt fint men var är allt folk tänkte jag när vi kom dit. "Oj, älskling, vi är nog lite sena" sade jag till Estelle när hon kollade sig omkring efter alla utlovade barn. "Jo, det kan man säga, sisådär 3 timmar", skrattade den enda personen som var kvar. Tidsplanering är kanske inte min starka sida men mammas fot var ju så att säga inte med i beräkningen. Det var bara att ta sitt "föräldraransvar" och dansa med Stellsan kring stången och skråla "moster Ingeborg", "koackackack" och "en slank hon dit". Nöjda över att vi åtminstone (till skillnad ifrån de manliga festdeltagarna) fått se stången begav vi oss hem för att skryta över hur fin den var.


Folktomt på Mossens midsommarfirande...


... men Estelle var lika glad ändå!


Gubbarna hade inte tid att lyssna då de var djupt engagerade i ett av min fars paradämnen - sjukvårdspolitik. (Under kvällen diskuterade de även Lex Maria, domedagsprofetior och den tekniska utveckingen genom åren. Härliga, lättsamma ämnen på en midsommarafton;) Vi lät dem fortsätta och dukade istället fram kaffe och kladdkaka med dajmgrädde. Inte för att skryta (då jag var upphovskvinnan till skapelsen) men vilken tårta! Gillar man choklad är detta bakverket med stort B. Till och med fadern min var nöjd och mumsade glatt i sig tre bitar (annat var det vid påsk när jag serverade morotskaka - då gav han den till hunden).


Midsommarmums


Strax efter fikat var det dags att börja steka köttet! Herregud, hur mycket mat går det att äta på en dag? Efter middagen godis i soffan. När "tres amigos" fortsatte i samma anda - dvs diskutera politik och samhällsfrågor - fick min mor till slut nog och sade: "Kan vi inte prata om lite vanliga saker!" Bra där mamsen! Efter hon satt ner foten småpratades det om framtidsdrömmar, trädgårdsbestyr och semesterplaner - betydligt lättsammare ämnen på en midsommarnatt. Apropå midsommarnatt så drömde jag faktiskt om Micke inatt:) Mycket bra tecken - vem vet, kanske han friar år 2052;)

Sammanfattningsvis en alldeles underbar dag med la familja - strålande väder, mat i mass och härliga diskussioner!

Vad är det då som varit mardrömslikt? Jo, min kära dotters humör. Jag har bara en enda fråga - varför kallas det för "treårstrots" när barn blir som förbytta redan när de är två år? Så alla "barnexperter" - SLUTA ljug!!! Treårstrots är nada jämfört med terrible-two!! Hur yttrar sig då detta fenomen? Jag skall ge er ett exempel:

Idag när vi skulle till Åsa, Henke och Ebbe på en spontandejt bestämde sig lilldamen för att det inte var aktuellt. Hon tokskrek (då menar jag så högt så det tjuter i öronen och hon nästan tappar andan) konstant i 45 minuter (jag repeterar - 45 minuter) och vägrade att sätta på sig såväl blöja som kläder. Nu tänker ni säkerligen "det är väl bara att sätta på henne kläderna?". Jag förstår att man kan tro det men jag skall berätta att det är fullkomligt omöjligt att hålla fast (än omöjligare att klä) en bestämd två-åring med en vilja av stål utan att skada henne. Vad gör man? Jag testade allt jag kunde komma på: kramar och lugnande prat fungerade inte, sträng röst och hot gjorde bara henne ännu mer upprörd. Inte ens mutor i form av glass kunde få henne på bättre humör. Till slut försökte jag med "avledning i form av rolig film trixet" men även detta triumfkort utan utdelning. Estelle pekade bestämt på "Prinsessan och grodan" men när jag satte i den i dvd:n viftade hon med armarna likt en stins och skrek "borta borta borta". "Deeen" snyftade hon och tog fram "Hitta Nemo". Ok, då testar vi den istället. "Borta borta borta" grät hon när hon såg den söta fisken och istället vevade hon upprört med "Prinsessan och grodan filmen" framför mitt ansikte. Jag blir T.O.K.I.G!

Efter denna urladdning vill jag avsluta med en "rolig" historia. När Estelle (efter ovannämnda utbrott) somnat av ren utmattning passade jag på att testa solterapi på vår altan. Ikväll, när jag smorde in mig efter duschen, såg jag belåtet att jag fått färg - både i ansiktet och på bröstet:) Härligt, tänkte jag och lät min blick vandra neråt... då ser jag att min mage har 1,2,3,4 ränder över sig. Konstigt, jag har ju inte använt ngn hålig baddräkt eller ngt annat skumt... Sekunden efter inser jag att det är mina hudveck (förskönande ord för fettvalkar) som är orsaken till detta vita då jag solat sittandes. Nu har jag alltså gått ifrån blekfet till flötrandig - halleluja! Imorgon är det jag som solar liggandes;)


Midsommarkärlek/ Beckis