Ibland - när nattsömnen, som inatt, blir totalt "uppf**kad" - vill jag bara skjuta mig själv. Självfallet inte bokstavligen men definitivt önskar jag mig "långt bort" för några timmar. Så här såg min natt ut:
00.30: Beslutar mig för att krypa till kojs.
00.50: Nella vaknar och vill ligga nära.
00.50 - 03.30: Minstingen är orolig som få och kastar sig av och an i soffan brevid mig. Sover enbart stötvis då jag är orolig att hon skall ramla och slå sig.
03.30: Micke kommer hem efter en kväll på stan. Trots att han smyger störs jag av ljud och ljus...
04.00: Somnar äntligen och sover lika gott som bebisen brevid mig när Estelle snyftar "mamma" ifrån övervåningen.
04.30: Elle sover igen efter en halvtimme av blandade nattvisor. Rusar ner till Nella, livrädd för att hon skall trilla ur soffan. Somnar bums.
05.00: Estelle hostar som en tok och vaknar på nytt. Gör mitt yttersta för att tysta henne (= undvika att lillasyrran vaknar) och bäddar ner henne hos mig och Noelle i soffan.
05.00 - 07.00: Sover från och till i soffskarven mellan en hostande stortös och en "bökande" minsting.
07.00: Noelle vaknar och det är dax att gå upp. Ögonen svider, huvudvärken bankar. Välkommen lördag!
Förstår ni mig nu angående önskan att försvinna för en stund?!;)
God morgon!/ "Tröttelina"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar