Lätt stressad anländer jag till Landala torg med bil fem minuter före jag skall köra en core-klass. Tiden är (som vanligt) knapp då jag både skall hinna parkera bilen och byta om. Inte en ledig parkeringsplats i sikte så när som på en "ytte-pytte-plats" mellan två bilar. "Fickparkering är jag bra på", tänker jag optimistiskt och påbörjar min inbackning. Alldeles nyss var jag helt ensam men nu har det bildats en lång kö bakom mig (som ej kan köra förbi då jag blockerar körbanan) och dessutom kommer en strid ström av mötande trafik. Stresshormonerna ökar markant, jag försöker "snabbifiera" fickparkeringen och vad händer? Jo, efter en lätt duns (inget PANG, jag lovar) inser jag att jag backat in i bilen bakom. H-lvete!
Pga av alla bilar har jag ingen möjlighet att stanna och gå ut så jag kör vidare med planen att parkera och skynda tillbaka så snabbt jag förmår. När jag kommit iväg några meter ser jag i backspegeln två upprörda damer gestikulera vilt vid den påbackade bilen. "Måste stanna", "måste stanna" men VAR? Kör runt huset, ingen plats, kör in på en tvärgata, ingen plats... PANIK! Nu ser jag damerna komma springandes emot mig med mobilen i högsta hugg för att fotografera min registreringsskylt. Inte nog med att jag kört på någons bil nu tror de att jag försöker smita också! HJÄLP! Jag ställer bilen mitt i vägen, rusar ut och utbrister, med lätt panik i rösten: "herregud-förlåt-mig-skulle-aldrig-smita-men-jag-har-precis-fått-körkort-och-jag-hittar-ingen-parkering-vet-ni-vad-jag-kan-ställa-mig-förlåt-förlåt-jag-måste-spring-skall-ha-klass".
Hafsar ner mitt namn och telefonnummer på en lapp, hoppar in i bilen och ställer den på en "10-minutare" (struntar i om jag får parkeringsböter då min ekonomi, efter betalningen av den påkörda bilen, kommer vara förstörd för all framtid), rusar (med andan i halsen) upp till klassen, byter om på två röda, slänger mig in i salen, ursäktar min försening och drar i gång klassen. Av förklarliga skäl är jag rätt speedad så de minuterarna vi missade i början tar vi igen med råga:)
Har ännu inte fått ngt telefonsamtal ifrån bilägaren så nu håller jag alla tummar jag har att skadorna på bilen inte var så allvarliga... Please!
Till råga på allt elände skall Mollsan, mitt hjärta, flytta till Malmö:( Skall försöka att inte deppa ihop totalt utan tänka så här:
1/ Vänskap och kärlek övervinner alla avstånd
2/ Vi kommer ha kvalitetstid ihop när vi ses
3/ Jag får möjlighet att se vackra Skåne
Finaste Mollan - ta hand om dig och inta Malmö med storm! Älskar dig!
God natt/ Beckis

Molle & jag















