Sköna Sävis - here we come!

Jippi! Vi har köpt hus!


Japp, då var man ägarinna till ett radhus i sköna gröna Sävedalen! (Körkort, bil och hus inom loppet av två veckor - snacka om vuxenpoäng:) 160 välplanerade kvadrat med vardagsrum/matsal/tv-hörna (i ett), 2 sovrum, 2 nyrenoverade badrum, kök, grovkök och (håll i er nu) en stor walk-in-closet.
Jag vet, det är lite brudigt att bli så begeistrad över ett rum fyllt med garderober, hyllor och speglar men ack så underbart det skall bli att få sortera, vika, rada upp och organisera:) Tomten utgörs idag av rabatter och en stor altan, vilken vi planerar att förminska och härigenom skapa en liten trädgård. Huset ligger 10 min promenad ifrån Härlanda tjärn och delsjöområdet så nu finns det inga undanflykter längre... det är bara att snöra på sig NIKE:sen och ge sig ut! (Eriksson - du power-walkar if Örgryte och jag ifrån Sävis och så möts vi halvvägs någonstans vid Delsjön! Deal?)

I fredags var vi på banken och "gjorde upp". Låt mig återge denna härliga (omtumlande och smått tokiga) dag:

Bankmötet var bokat till kl 10.00 och innan vi åkte hemifrån gick jag in på internet-banken för att snabbt dubbelkolla att kontantinsatsen (som min far lovat att överföra) fanns på mitt konto. Vad ser jag? 1623 kr... HJÄLP! PANIK! Förvisso har mina kära svärföräldrar (tillika säljarna) Ing-Marie och Janne gett oss ett fantastiskt pris på huset men... 1623 räcker väl knappt till ytterdörren?! Med andan i halsen ringer jag till pappa och undrar om han glömt föra över pengarna. "Nej", säger han (utan minsta tillstymmelse till stress), "Ni skall väl inte vara på banken förrän om 45 min?... jag skall bara dricka upp kaffet så fixar jag det sedan". Mon dieu! Pappa, vad hade hänt om internetuppkopplingen hade krånglat? Eller överföringen fördröjts?

Hur som helst, pengarna fördes över och vi hoppade in i bilen. "Jag kör!", hojtade jag och hoppade raskt in på förareplatsen utan att Micke hann blinka. Hade bara glömt en smärre detalj, jag hade 10 cm klackar på fötterna. "Hmmm", tänkte jag, "det är väl bara att göra som jag brukar". Premiärturen i high-heels blev något mer ryckig än vanligt och efter vi lämnat Stells hos mamma och pappa väste Micke: "JAG kör!" (Småsur satte jag mig i framsätet brevid min dominanta man (blink) och slängde sedan ett getöga på klockan. "Shit!", "Vi skall vara i Mölndal om 10 min!"

Ett par minuter försenade rusar herr och fru P, Pettersson Jr och jag in på banken och träffar underbara Charlotte. Hon frågar om vi vill ha kaffe och fnittrande viftar jag med husets kaffeindränkta (!!) värderingspapper och svarar jag: "Gärna, men servera inget till Micke för då blir det så här!" (Oooops, en olycka händer så lätt:)

Vi sätter oss ner (kring ett runt bord) och börjar glatt signera diverse dokument - köpekontrakt, köpebrev, skuldebrev för lån med rörlig ränta, skuldebrev för lån med fast ränta, ansökan om lagfart, pantbrev... Herregud, vad mycket papper, man fick öva på signaturen både en och tre ggr! (Hellan - kommer du ihåg när vi skulle göra upp vår "lgh-buisness" på banken och INGEN av oss hade med sig köpekontraktet?! Sköna tider!) När allt är klart fylls jag av ett lyckorus och frågar: "Skall vi göra ringen?" Denna klassiska Zweigbergk tradition innebär att alla (sitter eller står i en ring) och tar/trycker varandras händer och känner/delar glädje. (Jag vet, vi är lite udda:) Behöver jag tillägga att Charlotte såg smått chockad ut och Micke lätt besvärad;) Snabbt som tusan sträckte jag istället fram handen för att ge Bank-kvinnan ett fast handslag.

Jublande glad över att vara husägarinna hoppar jag återigen in på förareplatsen (Micke protesterar inte denna gång) och kör oss galant (trots/tack vare klackarna) in till stan. Där firar vi, tillsammans med Ingis och Janne, genom att luncha och dricka vin i solen. En av de bästa stunderna på väldigt länge!

Efter lunchen hem till mamsen för att fira hennes födelsedag. På vägen stannar vi vid Brogyllen för att köpa en tårta och där blir jag omnämnd "årets bästa kund" och får en chokladboll på köpet:) Fråga mig inte vad jag gjorde men jag var minst sagt speedad och av någon outgrundlig anledning tyckte bageritjejen detta var väldigt roligt.

Just det, glömde en sak! Före bageriet svängde vi förbi posten för att hämta ut mitt körkort. Där var det inte lika muntert... När jag lägger fram min påminnelseavi på disken muttrar damen i kassan: "Skall man verkligen behöva skicka påminnelser för en sådan här sak?". "Har inte haft tid, har köpt hus!" skrattar jag och susar ut genom dörren (Ha, där fick hon!;)


Finaste Ingis & Janne...


... och Älskade Mamma & Pappa:
HJÄRTLIGT TACK till er "Fab-4"!


Yes, nu är ni uppdaterade på husfronten:)

Hjärtligt välkomna!/ Beckis