Lyxmiddag och kakdissning

Påsk-beduinen Estelle

Igår, påskafton, var vi på middag hos mina föräldrar. Vi promenerade upp och trots att jag flera gånger fick stanna och hämta andan (min kondis är puts väck efter alla sjukdomar) så njöt jag av fulla drag. Det var VÅR i luften och jag var varm istället för kall (som jag varit de senaste halvåret när jag varit ute och gått). Stellsan - iklädd tights, klänning, Uggs, tröja, och jeansjacka - var på strålande humör tills jag skulle sätta på henne påskkärringhucklet. (Förstår henne, vem vill ha en knut under hakan?) Efter 3-4 försök insåg jag att det fick bli en beduin-variant istället:) (Jag hade lagt ner krämrouge och kajalpenna i väskan för att måla röda kinder och fräknar på henne - en idé som jag lade ner innan jag började försöka förverkliga den...)

Middagen inleddes på mammas och pappas veranda med champagne i solen. Livet är härligt! Vi skålade för körkort, ev husköp (lovar att viga ett eget inlägg åt detta när allt är klart!), att mamma skall bli dagmamma åt Estelle (vi har avbrutit dagisinskolningen vilket också är en historia för sig) och för
GOD HÄLSA (ngt vi alltid skålar för hos von Zweigbergks)! Förändringarnas tid är således här - ljuvligt att ha så mkt att se fram emot! Jag vill passa på att TACKA mina UNDERBARA FÖRÄLDRAR för körkortet och bilen (!!). Jag vet, det är helt galet, nu har jag en egen bil (en bättre begagnad röd skönhet) att susa omkring i, vilken frihetskänsla!

Estelle levde loppan i lekstugan och allt var frid och fröjd...

... tills vi skulle sätta oss och äta. På bordet stod (som alltid när pappa är kock) en rad läckerheter uppdukade, häribland havskräftor, bruschettas, sill, färskpotatis (premiär!), ägg med löjrom, gambas och lax med dillstuvad potatis. På Estelles tallrik fanns torsk, potatis, avocado och ägg - alla hennes favoriter. "Härligt!", tänkte jag, det blir en lätt match att få henne att äta idag! Men, ack vad jag bedrog mig, hon var uppe ur stolen före hon ens hann komma ner i den och VÄGRADE att sitta. Nu tänker ni så här "men, det är väl bara att bestämt säga till henne att sätta sig ner"... Det funkar inte riktigt så med 2-åringar, att hon har en vilja av stål är en underdrift. Efter ett tiotal försök (där mormor, som alltid, var högst engagerad) och lika många svettattacker fick vi till slut ge upp och inse att hon får äta senare. Efter detta (för stunden kloka) beslut kunde vi avnjuta en superb måltid medan "lillmonstret" lekte på golvet.

Sedan var det dags för mitt bidrag till påskbordet - efterrätten. Natten före hade bakat morotskaka och jag var rätt nöjd när jag ställde ner det påskdekorerade bakverket på bordet. Pappa såg smått skeptisk ut och muttrade ngt om att han gillar choklad och inte förstod varför man skall ha nyttiga saker, såsom morötter, i kakor. Han såg lite nöjdare ut när jag berättade att han inte behövde oroa sig att det var en nyttig kaka då den även innehåller socker, ägg, olja, smör mm, mm. När jag serverat alla varsin rejäl bit ser jag i periferin att ngn (= pappa) försiktigt smugglar ner sin tallrik under bordet och sedan sitter "och låtsas som det regnar" med lurig min. Va! Vilken fräckhet! Tur att jag var på strålande humör och bara skrattade åt hans kakdissning. Övriga delar av familjen uppskattade i alla fall efterrätten - i synnerhet Ronja
(vår vovve)!

När vi kom hem hade Micke och jag laddat för film och mys i soffan. Jag skulle bara lägga Estelle först...

... 21.20 sov Estelle...OCH jag!


Ha en mysig påskdag!/ Beckis


Ps Pappa, om du läser denna blogg, var inte orolig! Jag har förlåtit dig för länge sedan! Ds


Mina 2 skönheter - Estelle & "den lilla röda":)