"Hej, doda, hej!"

10 dagar sedan - pigg & glad.
Nu är läget ett annat...


1/ Jag har inte fött barn ännu.
2/ Hej Fina läsare!
3/ Senaste dagarna har varit en pärs.

Då jag lovat Åsa att inleda varje samtal, röstmeddelande eller sms med ovanstående punkt 1/ tänkte jag det var lika bra att anamma detta även gällande blogginlägg:)

Nix, ingen baby har, till min stora besvikelse, "tittat ut" ännu. Kanske lika bra med tanke på senaste dagarnas energi- och sömnbrist... Estelle har haft hög feber (över 40 grader) och blött näsblod sedan i söndags kväll vilket inneburit att de tre senaste nätterna varit allt annat än rofyllda:( Igår eftermiddag fick jag ett "bryt" och bad till Gud (gör det ibland när det krisar ordentligt) att få sova före förlossningen. Nu ångrar jag mig nästan... önskar ju inget hellre än att träffa bebisen! Samtidigt vill jag vara utsövd. Att Estelle skall hinna tillfriskna. Att hemmet skall vara fint. Att...

Som ni förstår är jag inte helt stabil just nu;) Ena sekunden ber jag böner att Bebbens ankomst skall vänta, nästa gråter jag för att hon/han aldrig kommer... Inatt (när jag blivit väckt för femtioelfte gången och inte kunde somna om) kom jag på mig själv med att ligga och nynna:
"Humöret det går upp och ner - doda, doda,
Jag får aldrig sova mer - hej, doda, hej!"

Att sjunga en gammal Handelslåt (snabbsvisa) med hemmasnickrad text mitt i natten (när man egentligen borde sova och förlossningsladda) måste väl ändå klassas som någon form av psykologisk störning?! HJÄLP! Låt babyn komma innan jag tappar förståndet helt!;)


Puss/ Knaselina