Hur kan man vara deppig...
... med en solstråle som denna?
Märkligt nog känner jag mig lite "låg" idag. Finns verkligen ingen anledning - har haft en mysig frukostdejt med LillM på Egg & Milk och nu sippar jag latte medan jag väntar på att Elle & Micke skall ha härjat färdigt på Universeum - men jag antar att det har att göra med "hormoner" och onsdagens "viktskattningsurladdning". Dessutom är jag (trots ständig sysselsättning) abnormt rastlös efter hela 2 dagars "övertid". Herregud, vågar inte ens tänka tanken att eventuellt tvingas vänta i 2-3 veckor till... kommer "go nuts"!
Föräldrar som skriker åt sina barn (vilket det olustigt nog verkar finnas gott om här på Universeums kafé) bidrar också till nedstämdheten. Har iakttagit flera familjer där kidsen blivit fullständigt utskällda för obetydliga småsaker. En behövde gå på toaletten, en annan råkade gå 2 steg i fel riktning... Undrar hur folk är funtade?! Måste man höja rösten till den grad att barnet börjar gråta? Gapa tills småttingens ögon fylls med tårar och underläppen darrar? Är fullt medveten om att barn stundtals kan vara okristligt jobbiga men allt detta skällande gör ju inte saken bättre!
Vill slå ett slag för vänlighet! Att vara snäll är det finaste som finns!
Önskar Er en fin lördag, Becka
Ps Allt annat än deprimerande - vår fina nya fondvägg:) Ds
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar